Callmander, Ivar,
1880–1951, arkitekt, son till Reinhold Callmander. Likt åtskilliga
arkitekter i sin generation fick C. tidigt uppdrag från industri och
näringsliv, i hans fall för telefonbolagen i Stockholm, Moskva och
Warszawa, kulminerande med Södra Kungstornet i Stockholm (1921–26). Han
blev känd för sina villor, bl.a. i Storängen i Nacka samt Carl
Wilhelmsons ateljévilla i Fiskebäckskil (1912). Även hans mest
monumentala verk, Skånska hovrätten i Malmö (1916), visar hans
konstnärligt känsliga formspråk.
Hjalmar Cederström
Cederström, Hjalmar,
1880–1953, arkitekt. Utbildad som byggnadsingenjör drev Cederström
arkitekt- och byggmästarverksamhet med sjukhusbyggnader som specialitet.
Hans insats i planeringen av Södersjukhuset i Stockholm (1930–49) blev
banbrytande även internationellt. Cederströms utpräglat "socialtekniska"
synsätt tog sig uttryck i talrika initiativ i socialpolitiska frågor.
Litteraturanvisning
W. Pursche, "Ingenjör Hjalmar Cederström och hans samling i Stockholms stadsarkiv", bilaga till Stockholms stadsarkivs årsberättelse för 1966 (1967).
Peter Celsing
Celsing, Peter,
f. 29 januari 1920, d. 16 mars 1974, arkitekt, professor vid Tekniska
högskolan i Stockholm 1960–69. C. var sin generations stora
konstnärsarkitekt med viktiga insatser framför allt på två områden:
1950-talets kyrkobyggande och 1960-talets slutförande av Stockholms nya
city. Hans arkitektur präglas av en raffinerad förenkling och
kraftfullhet. Samtidigt som C. medvetet anknyter till äldre arkitektur
är han i sin förenkling av formerna och sin materialanvändning i grunden
modernist.
Med sin bakgrund hade han förankring både i svensk tradition och i
tidiga internationella erfarenheter. Efter examen 1945 arbetade C. ett
år i Beirut. Åren 1948–52 var han arkitekt vid Stockholms spårvägar och
ritade stationer på sträckorna Gullmarsplan–Hökarängen och
Thorildsplan–Råcksta. Från 1952 hade han egen verksamhet mest med
kyrkobyggande men också med restaureringar och tillbyggnader som
Operakällaren i Stockholm (1961). Härlanda kyrka i Göteborg (1952–58)
var den första i en serie kyrkor med enkla volymer i mörkt tegel som kom
att bli mönsterbildande. Sankt Tomas i Vällingby, Ludvika krematorium,
Almtuna i Uppsala och Bolidens kyrka blev alla färdiga åren 1958–60.
År 1966 vann C. tävlingen om kulturhus, teater och riksbank vid
Sergels torg. Hans projekt kom att bli det kulturella inslaget och den
arkitektoniska höjdpunkten i den då hårt kritiserade citysaneringen i
Stockholm. Det satte också stopp för diskussionen om att dra Sveavägen
vidare ned mot slottet. Kulturhuset (1974) var en produkt av 1960-talets
nya kultursyn: en betongskärm med öppna hyllplan som skulle ge "gatans
stämning och verkstadens möjligheter". Teatern som blev provisoriskt
riksdagshus (1971) var en del av samma komplex, liksom Riksbanken (1976)
vid Brunkebergstorg. Riksbanken ingår dock i kvartersstaden söder om
kulturhuset, och dess karaktär är en helt annan: sträng och högtidlig i
svart, klovhuggen granit. Den slutna interiören är en av de
arkitektoniskt mest genomarbetade i svensk 1900-talsarkitektur med
takterrassens rekreationsanläggning som kulmen. Samarbetet med
konstnärer (Ulrik Samuelson, Sivert Lindblom, Olle Nyman) har här liksom
i flera andra av C:s byggnader varit viktigt. Till C:s övriga arbeten
hör Nacksta kyrka i Sundsvall (1969) och Filmhuset i Stockholm (1970).
Far till Johan Celsing.
Claes Caldenby
Litteraturanvisning
Arkitektur 9 (1989) (temanummer om C.);
Lars Olof Larsson (utg.), Peter Celsing: En bok om en arkitekt och hans verk (1980);
W. Wang, The Architecture of Peter Celsing (1996).
Sigge Cronstedt
Cronstedt, Sigfrid (
Sigge), 1869–1958, arkitekt; jfr släktartikel
Cronstedt.
C. praktiserade hos Ferdinand Boberg och fortsatte i ett liknande, för
tiden modernt formspråk. Även uppdragstyperna var moderna:
utställningsbyggnader (bl.a. i Gävle 1901), stationshus m.m. för
Gävle–Dala järnväg, badhotellen Rindöbaden och Falsterbohus, sjukhus,
kraftverk i bl.a. Hagfors och Uddeholm (1930) samt olika slags
bostadshus. C. ledde också restaureringar, bl.a. av Ulriksdals slott
(1916
David Dahl
Dahl, David, 1895–1974, arkitekt. I D:s
typiska verk tillämpas funktionalismens formspråk
med en nästan klassisk disciplin. Tillsammans med
Paul Hedqvist svarade han för Katarina realskola
(1931) och den arkitektoniska utformningen av
Tranebergsbron (1934) och Västerbron (1935), alla
i Stockholm. Han ritade där också Lyceum för
flickor (1938) och var arkitekt för S:t Eriksbron
(1937) och Skanstullsbron (1947). D. var 1937–60
byggnadsråd i Byggnadsstyrelsen.
F G A Dahl
Dahl, Frans Gustaf Abraham,
1835–1927, arkitekt. D. var en framstående representant för 1800-talets
rationella institutionsarkitektur. Hans huvudarbete är Kungl.
biblioteket i Stockholm (1871–77). Han ritade också sjukhus, posthus och
skolor, Mariahissen i Stockholm (1885) och Sofiakyrkan i Jönköping
(1888). D. hade en lång verksamhet som ämbetsman och lärare, i bl.a.
ornamentik vid Tekniska högskolan i Stockholm 1877–1916. Kusin till Carl
G. Dahls far och till Viking Dahls far.
Anders Diös
Diö´s, Anders, eg. Djus Anders
Andersson, 1891-1986, byggmästare. D. bildade
1921 i Sala Byggnadsfirman Anders Diös, 1928
flyttad till Uppsala. Firman har bedrivit en
omfattande verksamhet med byggen av de flesta
typer, från bostadshus till kyrkor och
industribyggnader. D:s intresse för
kulturminnesvård har uttryckts i ett antal
betydande restaureringsarbeten, som rikssalen på
Uppsala slott (1931-32), Skoklosters slott
(1968-72), Uppsala domkyrka (skyddsarbeten från
1935, restaurering fullbordad 1976) samt Palmhuset
i Trädgårdsföreningen, Göteborg (1982-84). D.
verkade som mecenat i olika kulturella sammanhang.
Litteraturanvisning
J. Gabrielsson, Anders Diös - mannen och hans
verk (1986).
Fritz Eckert
Eckert, Fritz,
1852–1920, arkitekt. E. var verksam i Stockholm, där hans främsta
arbeten är Curmanska villan vid Floragatan (1880) och Hovstallet (1895).
Han ledde åtskilliga kyrkorestaureringar.
Adolf Wilhelm Edelsvärd
Edelsvärd, Adolf Wilhelm,
1824–1919, arkitekt, fortifikationsingenjör. Edelsvärd var en av de
ledande arkitekterna i Göteborg 1850–60 med uppgifter som Hagakyrkan,
Engelska kyrkan, stationshuset, barnhuset och olika byggnader för de
Carnegieska bruken vid Klippan. Hans gedigna arbetarebostäder för
Dicksonska stiftelsen i Haga blev mönsterbildande.
Edelsvärds idéer spreds inte minst genom Tidskrift för Byggnadskonst
och Ingeniörvetenskap, som han med Gustaf Nerman utgav 1859–66.
Edelsvärd bejakade tidens internationella strömningar och medverkade
till en förändring av träbyggnadskonsten på landsbygden.
Som stockholmsarkitekt blev han mest bemärkt för den stora
expositionsbyggnaden 1866 i Kungsträdgården och för centralstationshuset
1871. Detta blev till omfånget det mest betydande av de 297 stationshus
som tillkom under Edelsvärds tid som Statens Järnvägars förste
chefsarkitekt 1855–95, då han ansvarade för uppförandet av alla SJ:s
husbyggnader, drygt 5 000.
Litteraturanvisning
G. Linde, Stationshus 1855–1895: A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt (1989);
G. Linde Bjur, Arkitekt vid industrialismens genombrott (1999).
Edvin Engström
Engström, Edvin,
1890-1971, arkitekt. E. var länge anställd av Stockholms stad och
präglade genom ett stort antal bostadshus många av de bästa stadsdelarna
från 1920-tal till 1950-tal. Han ritade såväl flerbostadshus i måttlig
skala, t.ex. i Rödabergsområdet och vid Blecktornsparken, som villor och
småstugor i Bromma, Enskede och Brännkyrka.
Nils Einar Eriksson
Eriksson, Nils Einar,
1899–1978, arkitekt. E. vann 1927 ett av förstaprisen i tävlingen om
Nationernas förbunds palats i Genève men fick ej förverkliga projektet.
Han medarbetade hos Gunnar Asplund i Stockholmsutställningen 1930, drev
egen verksamhet i Stockholm och flyttade 1932 till Göteborg. E:s
huvudarbete är Göteborgs konserthus (1932–35), en av epokens förnämsta
monumentalbyggnader. E. ritade inredning till Svenska Amerika Liniens
italienskbyggda M/S Stockholm, som aldrig kom i trafik, och uppförde
åtskilliga bostads- och kontorshus m.m., bland vilka märks Park Avenue
Hotel i Göteborg (1950) och Folksam-huset vid Skanstull i Stockholm
(1959, i samarbete med Yngve Tegnér).
Fred Forbat
Forbat [fɔ´r-], Alfred
(Fred), 1897-1972, ungersk arkitekt. F.
studerade vid Bauhaus i Weimar och var därefter
verksam bl.a. som arkitekt i Berlin 1925-32 och
som stadsplanerare i Moskva 1932. Han kom 1938
till Sverige och gjorde här framträdande insatser
särskilt inom översiktlig samhällsplanering, bl.a.
med generalplanen för Skövde (1949).
Sture Frölén
Frölén, Sture,
1907-99, arkitekt. F. svarade i slutet av 1930-talet för några av den
funktionalistiska epokens elegantast utformade bostadshus i Stockholm,
t.ex. Askrikegatan 9. I sin omfattande verksamhet ritade han senare
byggnader av olika slag såsom idrottsanläggningar (Kungliga tennishallen
i Stockholm, 1943), industrier (Hässelby värmekraftverk 1959, 1968),
skolor och kyrkor.
Wolter Gahn
Gahn, Wolter, 1890–1985, arkitekt; jfr släktartikel Gahn.
Efter att 1922 tillsammans med Gustaf Clason ha vunnit tävlingen om
Kanslihuset i Stockholm (färdigt 1936) tog G. med affärshuset
Drottninggatan 14 i Stockholm (1928) upp funktionalismens former. Han
deltog i Stockholmsutställningen 1930 och var en av författarna till
försvarsskriften acceptera (1931). Mest känt av hans följande verk är teater- och konserthuset i Karlskrona (1939).
Lars Magnus Giertz
Giertz [jærts], Lars Magnus,
1908–2008, arkitekt, bror till Bo Giertz, dotterson till Lars Magnus
Ericsson. G:s analytiska intresse förde honom in på olika slags
utvecklings- och systematiseringsarbete samt undervisning. Åren 1934–45
bedrev han arkitektverksamhet i kompanjonskap med Nils Tesch. G.
grundade och ledde 1945–52 SAR Centralkontoret AB för beräkningar och
annan service åt arkitektkontor. Som sekreterare i Samarbetskommittén
för byggnadsfrågor utvecklade G. en systematik för bygginformation, de
s.k. SfB-systemet, som fick bred användning i handböcker, kataloger m.m.
Åren 1953–59 var G. forskningschef vid HSB och svarade i samarbete med
Sven Wallander och Allan Skarne för många tekniska innovationer. Under
1960-talet ledde G. tekniskt biståndsarbete i Afrika och verkade sedan i
bl.a. Rotterdam i internationellt informations- och
dokumentationsarbete inom byggsektorn.
Torben Grut
Grut [grɵt], Torben,
1871–1945, arkitekt. Under sin verksamhet i Stockholm från 1903 t.o.m.
1920-talet betraktades Grut som en av sin generations ledande
arkitekter, särskilt känd för idrottsbyggnader och olika slags
representationsbyggnader. Gruts huvudarbete är Stockholms stadion
(1910–12), vars ringmursliknande uppbyggnad i tegel han lyckades
genomdriva mot en ursprunglig idé om en temporär träkonstruktion. Han
ritade också Solliden på Öland (1906), Berga slott på Södertörn (1915),
Stengårdshults kyrka (1910), tennishallar i Sverige och utlandet,
villor, bankhus m.m. samt byggde om svenska ambassaden i Helsingfors
till tessinsk barock (1923).
Far till William (Wille) Grut
Ernst Grönwall
Grönwall, Ernst,
1906–96, arkitekt. G. var verksam i Stockholm från mitten av 1930-talet
och ritade ett stort antal bostadshus, såväl enstaka i innerstaden som
gruppvis i ytterområdena, t.ex. Råcksta (början av 1950-talet). I hans
produktion ingår också byggnader för industri och handel samt några
utmärkta biograflokaler, av vilka Draken vid Fridhemsplan (1938) i
Stockholm framstår som en av de bästa i Sverige. – Far till Anika
Reuterswärd.
Erik Hahr
Hahr, Erik, 1869-1944, arkitekt,
stadsarkitekt i Västerås 1909-35. Från 1897 drev
H. egen arkitektverksamhet i Stockholm. Han blev
känd för sin omsorg om stadsmiljön; hans talrika
nybyggnader, bl.a. Aseas Mimerverkstad (1911-15)
och huvudkontor (1916-17), utfördes ofta i tegel
och betonade kontinuiteten med den gamla staden.
H. utformade också Hovdestalunds begravningsplats
i Västerås (1919-24) och ledde restaureringar,
bl.a av Rytterns kyrka (1915). Han ritade även ett
antal kraftverk, däribland Lilla Edet (färdigt
1926) och Krångede (1936). Med sin säkra
behandling av material och hantverk får H. anses
som en av sin generations bästa arkitekter. Bror
till August H.
Paul Hedqvist
Hedqvist, Paul, 1895-1977, arkitekt,
byggnadsråd i Byggnadsstyrelsen 1931-38,
professor vid Konsthögskolan 1938-48. H. bedrev
från 1924 egen verksamhet i Stockholm. Flera
tidiga arbeten tillkom i samarbete med David Dahl.
H:s 1930-talsproduktion ger fina exempel på
funktionalismens arkitektur: radhusen vid
Ålstensgatan i Bromma 1932, vattenverket på Lovö
1933, hangar- och stationsbyggnader på Bromma
flygplats 1936 (utvidgning 1944), Bromma läroverk
1936, Vanadisbadet 1937, Fredhälls folkskola samt
yrkesskolan på Kungsholmen (nuv. Polhemsgymnasiet)
1938, allt i eller nära Stockholm. H. blev under
1930- och 1940-talen den ledande
skolbyggnadsarkitekten i Stockholm. Bland hans
talrika senare verk märks ett antal höghus som
ofta framträder dominerande: Skattehuset (1955)
och Dagens Nyheters hus (1964) i Stockholm samt
Kockums kontorshus i Malmö (1958).
Ragnar Hjorth
Hjorth, Ragnar,
1887–1971, arkitekt, byggnadsråd, chef för byggnadsstyrelsens
kulturhistoriska byrå 1923–52, son till Hjalmar Hjorth. Ragnar Hjorths
arkitektur präglas av klassisk finess och disciplin. Nobelstiftelsens
hus, Sturegatan 14 i Stockholm (1926), visar ett förnämt klassicistiskt
formspråk. Hallands museum i Halmstad (1933) förebådar med sin
symmetriska plan Tekniska museet i Stockholm (1936), där formerna är
funktionalismens. Hjorth utformade också Karlaplan i Stockholm med
fontänen (1931). Bland hans talrika restaureringar märks främst Gustav
III:s paviljong på Haga (1937–48).
Hjorth var även en framstående tecknare, känd för sina kolteckningar av klockstaplar och andra arkitekturmotiv.
Aron Johansson
Johansson, Aron,
1860–1936, arkitekt, verksam i Stockholm. J:s största arbete är
riksdags- och riksbankshusen på Helgeandsholmen (1892–1906). Han har
även ritat Danvikshem i Nacka (1913), bankbyggnader och telegrafhus i
åtskilliga städer m.m. J:s arkitektur är oftast massivt monumental.
Cyrillus Johansson
Johansson, Cyrillus, 1884-1959, arkitekt,
verksam i Stockholm från 1906. J. anknöt i sina
arbeten till svensk brukstradition men också till
samtida tysk och kinesisk traditionell arkitektur.
Han hade åtskilliga uppdrag åt industrin (från
1915 i samarbete med AB Industribyrån) men ritade
också kontors- och bostadshus, stadsplaner m.m.
Bland verken märks Vin- & Spritcentralens lagerhus
nära Norrtull (1923) och Centrumhuset vid
Kungsgatan-Sveavägen (1929), båda i Stockholm,
Värmlands museum i Karlstad (1929) samt den
arkitektoniska gestaltningen av Årstabron i
Stockholm (1924). I Byggnaden och staden
(1936) publicerade J. egna verk.
Birger Jonson
Jonson, Birger,
1890–1977, arkitekt. Jonson var Ivar Tengboms främste medarbetare i
Stockholms konserthus och drev därefter (från 1926) egen verksamhet.
Filadelfiakyrkan i Stockholm (1930) blev uppmärksammad som modernt
kyrkorum.
Åren 1931–55 var Jonson SJ:s chefsarkitekt; hans mest berömda arbete
där var stationsbyggnaden i Falköping (1933). Jonson ritade också bl.a.
Storliens högfjällshotell (1934).
Erik Josephson
Josephson, Erik, 1864–1929, arkitekt, verksam i Stockholm från ca 1890; jfr släktartikel Josephson.
I sin omfattande produktion visade Erik Josephson både formsäkerhet och
stort tekniskt kunnande, vilket framträdde i byggnader av mycket olika
typer. Han ritade bl.a. bankhus (däribland dåvarande Skandinaviska
Kredit AB:s huvudkontor vid Gustav Adolfs torg i Stockholm, 1916),
kaserner (bl.a. Livgardet till häst i Stockholm, 1897), Grand Hôtel
Saltsjöbaden (1893), privatbostäder samt de stora kraftverken i
Trollhättan (1906–21, även innefattande gestaltning av miljön kring
kanalen), Älvkarleby och Porjus. Josephson har också ritat möbler samt
förlagor till silverarbeten.
Litteraturanvisning
Einar Berg, Erik Josephson och svensk kasernarkitektur (1975)
Wilhelm Klemming
Klemming, Wilhelm,
1862–1930, arkitekt, brorson till Gustaf K. K. var mångsidigt verksam,
även som byggnadsentreprenör och företagare samt propagerade för
badanläggningar och trädgårdar. Hans mest kända verk i Stockholm blev
Centralbadet (1904), vars verkställande direktör han också var.
Erik Lallerstedt
Lallerstedt, Erik, 1864–1955, arkitekt, professor vid Tekniska högskolan i Stockholm 1907–29; jfr släktartikel Lallerstedt.
L. intog en framträdande position i svensk arkitektur under 1900-talets
första decennier. I sitt första större arbete, ombyggnaden av
Konstakademien 1892–96, tillämpade han ännu akademins stilhistoriska
principer, medan stationshusen på järnvägslinjen Ängelsberg–Vansbro från
1900–02 ritades i en personligt hållen jugend. I massivare
tegelarkitektur märks därefter bl.a. byggnader för försäkringsbolagen
Trygg (1906–09) och Thule (1915–17) samt för Tekniska högskolan
(1914–40), alla i Stockholm. Tillsammans med Sigurd Lewerentz och David
Helldén ritade han Malmö stadsteater (1933–44). L. hade stor betydelse
som lärare och som prisdomare vid arkitekttävlingar. Han gav ut Fragment: Brev och episoder (1949).
Sigurd Lewerentz
Le´werentz, Sigurd,
f. 29 juli 1885, d. 29 december 1975, arkitekt, inom sin generation en
av de ledande. L:s begränsade produktion kännetecknas av en
utomordentlig formsäkerhet, ofta radikalt enkel men aldrig ytlig, och
med ett formraffinemang som ibland drivs mot det extrema och ger en
exklusiv prägel. L. öppnade 1911 eget kontor i Stockholm, till 1917 i
kompanjonskap med Torsten Stubelius (1883–1963). Tidiga arbeten
omfattade bostäder, stadsplaner samt möbler och inredningsföremål.
Tillsammans med Gunnar Asplund vann han 1915 första pris i tävlingen om
Skogskyrkogården i Stockholm; L:s insatser i genomförandet gällde främst
landskapet samt det klassicistiska Uppståndelsekapellet (1926). Han
vann också tävlingen om Östra kyrkogården i Malmö 1916, som han sedan
förverkligade i etapper.
L. medverkade på Göteborgsutställningen
1923 och Stockholmsutställningen 1930; till den senare ritade han
bostäder, möbler och tapeter m.m. samt utställningens emblem och
affischer. Bland hans följande byggnader märks Riksförsäkringsanstalten i
Stockholm (1931) och Villa Edstrand i Falsterbo (1936). Han vann
tävlingarna om Malmö stadsteater 1932 och 1935, men fick utföra
uppdraget tillsammans med andrapristagarna Erik Lallerstedt och David
Helldén (teatern färdig 1944). Från 1940 ledde L. egen fabrik för
stålfönster m.m. i Eskilstuna. Efter de två tävlingarna om Uppsala
domkyrka 1946–47 och 1949–50 rekommenderades hans förslag till
utförande. Ett flerårigt samarbete med Peter Celsing följde, men
uppdraget avbröts slutligen.
L:s sena berömmelse, även
internationellt, nådde sin höjdpunkt med Markuskyrkan i Skarpnäck,
Stockholm (tävling 1956, invigd 1960) och Sankt Petri kyrka i Klippan
(1962–66), båda utförda i en hantverkspräglad tegelarkitektur som
formades under arkitektens ledning på platsen.
Fredrik, Fjodor Lidvall
Lidvall, Fredrik (Fjodor), 1870-1945,arkitekt. L., vars far emigrerat från Sverige till
Ryssland, var en av Sankt Petersburgs ledande
arkitekter. Han ritade bl.a. N.A. Meltzers affärs-
och hyreshus (1904), Azov-Donbanken (1907) och
Hotell Astoria (1911-13), inledningsvis i en tung
och magnifik jugendbarock som på 1910-talet
lättades upp med drag av wiensk modernism. L.
flydde 1917 till Stockholm, där han bl.a. ritade
Tysta gatan 3-5 (1922) och Shellhuset vid Birger
Jarlsgatan 64 (1924-27). Hans styrka låg i
klassicistisk fasad- och detaljbehandling.
Litteraturanvisning
Arkitekturmuseet 1980.
Albert Lilienberg
Lilienberg, Albert,
1879-1967, stadsplanerare, förste stadsingenjör i Göteborg 1907-27 och
stadsplanedirektör i Stockholm 1927-44. L. var en av de främsta
företrädarna för Camillo Sittes stadsplanekonst. Med stor följsamhet
gentemot de naturliga förutsättningarna gestaltade han bl.a. Landala
egnahemsområde, Bagaregården och Kungsladugård, alla i Göteborg. Han
utvecklade här Sittes idéer till att även omfatta de tidigare förbisedda
gårdsmiljöerna. Göteborgsutställningen 1923 inspirerade L. till flera
ytterligare arbeten, bl.a. anordnandet av Götaplatsen samma år. I planen
för Nedre Norrmalm i Stockholm engagerade L. sig starkt, men utan
framgång, för Sveavägens neddragning till Gustav Adolfs Torg. Gift
1909-26 med Ingrid Wallberg.
Litteraturanvisning
H. Bjur, Stadsplanering kring 1900: Med exempel från Göteborg och Albert Lilienbergs verksamhet (1984).
Fredrik Lilljekvist
Lilljekvist, Fredrik,
1863–1932, arkitekt, slottsarkitekt vid Gripsholm från 1895,
byggnadsråd och chef för Byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå 1918–30.
Lilljekvist var en av sekelskiftets tongivande arkitekter i
brytningstiden mellan 1800-talets historiserande nystilar och jugend.
Han genomförde betydande restaureringar av Gripsholms slott (1892–98),
Kobergs slott (1896–97) och Strängnäs domkyrka (1907–10, i samarbete med
Sigurd Curman).
Till 1897 års Stockholmsutställning ritade Lilljekvist bl.a.
avdelningen "Gamla Stockholm" samt tillsammans med Ferdinand Boberg
Industrihallen. Bland Lilljekvists nybyggnader märks i övrigt Österåsens
sanatorium (1898–1901) samt huvudarbetet Dramatiska teatern i Stockholm
(1901–08), som hör till de främsta exemplen på svensk jugen
Agi Lindegren
Lindegren, August (Agi),
1858–1927, arkitekt och konstnär, slottsarkitekt vid Drottningholm
1894–1921. Med formskicklighet och elegans tillämpade Lindegren det sena
1800-talets historiserande stiltänkande i bl.a. Biologiska museet i
Stockholm (1893), "Cassels donation" i Grängesberg (1900) och Gustav
Vasa kyrka i Stockholm (1906). Han utförde flera väggdekorationer
inspirerade av bl.a. William Morris växtornamentik, framför allt vid
sina kyrkorestaureringar.
Till Lindegrens större restaureringsarbeten hör Västerås domkyrka
(1896–98, förändrad under 1960-talet), Mariakyrkan i Sigtuna och
Trefaldighetskyrkan i Uppsala (båda 1906). Lindegren ritade även möbler,
gjorde pastischerande inredningar i främst barockstil och utförde
interiörritningar till bl.a. Trollenäs slott. Som grafisk konstnär
utförde han bl.a. Nobeldiplom i början av 1900-talet. Han utgav också
praktverket Mariakyrkan i Westerås (1902).
Litteraturanvisning
B-I. Johansson, I tidens stil: Arkitekten Agi Lindegrens liv och verk (1997).
Gustaf Lindgren
Lindgren, Gustaf,
1863–1930, arkitekt. L. verkade som lärare och praktiserande arkitekt
för en patriotisk och historiskt förankrad arkitektur. I sina byggnader
anknöt han ofta till svensk barock, t.ex. i polishuset på Kungsholmen i
Stockholm (1903–11), länsresidenset i Karlskrona (1908–10) och rådhuset i
Motala (1894). – Far till Gustaf Birch-Lindgren.