Hem
Boberg, Ferdinand, f. 11 april 1860, d. 7 maj 1946, arkitekt, grafiker, formgivare; gift från 1888 med Anna Boberg. B:s verk formades mellan två poler: den bergsmansmiljö i Dalarna som han utgick ifrån och den rika formvärld han mötte, särskilt i Spanien och i det moderna USA. Efter Bergööska huset i Hallsberg (1889) nådde han genombrottet med Gävle brandstation (1890), som introducerade amerikanen H.H. Richardsons formspråk i Sverige. Industribyggnader från de följande åren visar liknande drag, t.ex. elverket vid Regeringsgatan i Stockholm (1893, rivet; portalen flyttad till B:s yngre elverkshus vid Tulegatan) samt gasverken i Stockholm och Gävle (1893).

B. besökte Chicago i samband med utställningen där 1893, och intryck från Louis Sullivan syns i hans byggnader på Stockholmsutställningen 1897. Livliga former med intensiv dekor ställdes i kontrast mot släta ytor, och gärna användes ljusa färger. B. betraktades nu som ledande modernist i svensk arkitektur. I 20 år fortsatte de stora utställningsuppdragen (Stockholm 1909, Malmö – Baltiska utställningen – 1914, svenska paviljonger i Paris 1900, Saint Louis 1904, Sankt Petersburg 1908, San Francisco 1915 m.m.). Andra stora byggnadsverk från denna tid var Rosenbad (1902) och Centralposthuset (1904), båda i Stockholm, samt posthuset i Malmö (1906). B. ritade också Thielska galleriet i Stockholm (1905) samt flera kungliga bostäder, främst prins Eugens Waldemarsudde (1904).

 
Clason, Isak Gustaf, f. 30 juli 1856, d. 19 juli 1930, arkitekt, professor i arkitektur vid Tekniska högskolan i Stockholm 1890–1904, förste intendent vid Överintendentsämbetet 1904–17 och byggnadsråd i Byggnadsstyrelsen 1918–23; C. fick tidigt en ledande ställning bland svenska arkitekter, dels genom sina egna arbeten, dels genom sin gärning som lärare, ämbetsman, ideolog och skribent.

Avgörande för C. blev hans stora stipendiatresa 1883–86. Han vistades i Spanien, Italien och Frankrike och utvecklade där ett intresse för det förindustriella Europas stadskultur och byggnadstraditioner. Detta kom till uttryck i många arbeten, bland dem Bünsowska huset (1886–88), Adelswärdska huset (1889–90) och Hallwylska palatset (1893–98), alla i Stockholm. Genom individualiserade fasader, där murens uppbyggnad, materialens behandling och rummens grupperingar gjordes tydliga, blev C. en förnyare av kvartersstaden och en kritiker av 1800-talets kompositionsprinciper. Han sökte återknyta till former och byggnadssätt med rötter i medeltidens hantverkskultur, med beprövad byggnadslogik och anslutning till platsens särart.

Inställningen märks också i hans främsta arbete, Nordiska museet i Stockholm (1888–1907). Där skapade C. ur de säregna rumsliga förutsättningarna, med en enda stor galleriförsedd hall, en i sin tids Europa unikt uttrycksfull offentlig byggnad. I anslutning till skandinavisk renässansarkitektur utvecklade han en efterföljd till historiens framträdande byggnadstyper och rumstyper som templet, basilikan och katedralen.

 

Dorph & Höög

Dorph & Höög
[dcrf], arkitektfirma i Stockholm, bildad 1897 av arkitekterna Victor Dorph (1862-1950) och Anders Johan Höög (1862-1930). Firman hade en omfattande produktion - över 370 byggnader, mest hyreshus, i Stockholms innerstad - och uppges 1907 ha varit Sveriges största arkitektkontor, med ett 30-tal anställda. Dorph utträdde 1910 och efterträddes av Gunnar Morssing (1878-1946); firmans namn var 1910-30 Höög & Morssing. Byggnaderna visar ofta en markant fasadarkitektur, profilerad med burspråk och med en för tiden modern stilprägel, från jugend till 1920-talets variationer på klassiska teman.

Dorph & Höög, arkitektfirma i Stockholm, bildad 1897 av arkitekterna Victor Dorph (1862-1950) och Anders Johan Höög (1862-1930). Firman hade en omfattande produktion - över 370 byggnader, mest hyreshus, i Stockholms innerstad - och uppges 1907 ha varit Sveriges största arkitektkontor, med ett 30-tal anställda. Dorph utträdde 1910 och efterträddes av Gunnar Morssing (1878-1946).

 
Hagström & Ekman, arkitektkontor i Stockholm, bildat 1898 av Georg Hagström och Frithiof Ekman. Kontoret blev främst känt för ett antal stora hyreshus med framträdande lägen i Stockholm med skickligt behandlad arkitektur anknuten till jugend och nybarock. Ekman lämnade firman 1917; efter Hagströms död övertogs den av två anställda och fortsatte som Bocander & Cronvall till 1940-talet
 
Isaak Hirsch (1843-1917) grosshandlare var en av de ledande byggherrarna i Stockholm kring sekelskiftet 1900. Han började sin bana inom järnbranchen men kom snart att syssla med fastigheter. Isaak Hirsch förvärvade tomter i utkanten av den dåtida stadens utkanter och stod som byggherre för de första hyreshusen på Karlavägen och Strandvägen. Han grundade även Oscarsteatern på Vasagatan 1905. En del av sin förmögenhet testamenterade han till bildandet av Stiftelsen Isaak Hirsch minne med uppgiften att: "bereda billiga bostäder åt dem som sett bättre dagar, men ej längre hava råd att betala hyran".
 
Klemming, Wilhelm, 1862–1930, arkitekt, brorson till Gustaf Klemming. K. var mångsidigt verksam, även som byggnadsentreprenör och företagare samt propagerade för badanläggningar och trädgårdar. Hans mest kända verk i Stockholm blev Centralbadet (1904), vars verkställande direktör han också var.
 
Lagerstedt, Agnes, 1850–1939, socialreformator, folkskollärare. L. engagerade sig för arbetarklassens bostadsproblem och barnens sociala förhållanden; bl.a. verkade hon för skollovskolonier. Efter brittiskt mönster startade hon AB Stockholms arbetarehem 1892.


 
Stenhammar, Ernst, 1859–1927, arkitekt; jfr släktartikel Stenhammar. Med stort tekniskt kunnande förnyade S. affärs- och kontorshusarkitekturen i Sverige genom att introducera ny teknik i en modern dräkt. I stockholmsbyggnaderna Centralpalatset (1895–98) med järnstomme samt varuhuset Myrstedt & Stern (1908–10) med betongskelett återspeglas konstruktionen i fasadernas vertikala indelning av fasadsten och glas. Bland övriga verk märks Grand Hôtel Royal i Stockholm (1905–09) samt sjukhus över hela landet.

Stenhammar, Ernst, 1859–1927, arkitekt; jfr släktartikel Stenhammar. Med stort tekniskt kunnande förnyade S. affärs- och kontorshusarkitekturen i Sverige genom att introducera ny teknik i en modern dräkt. I stockholmsbyggnaderna Centralpalatset (1895–98) med järnstomme samt varuhuset Myrstedt & Stern (1908–10) med betongskelett återspeglas konstruktionen i fasadernas vertikala indelning av fasadsten och glas. Bland övriga verk märks Grand Hôtel Royal i Stockholm (1905–09) samt sjukhus över hela landet.
 
Dahl, Frans Gustaf Abraham, 1835–1927, arkitekt. D. var en framstående representant för 1800-talets rationella institutionsarkitektur. Hans huvudarbete är Kungl. biblioteket i Stockholm (1871–77). Han ritade också sjukhus, posthus och skolor, Mariahissen i Stockholm (1885) och Sofiakyrkan i Jönköping (1888). D. hade en lång verksamhet som ämbetsman och lärare, i bl.a. ornamentik vid Tekniska högskolan i Stockholm 1877–1916. Kusin till Carl G. Dahls far och till Viking Dahls far. 
 

Möller, Carl, 1857–1933, arkitekt. Överintendent och chef för Överintendentsämbetet 1904–18, generaldirektör för Byggnadsstyrelsen 1918–24. Efter den nygotiska Johannes kyrka i Stockholm (1883–90) närmade sig Möller modernare former, ofta jugendartade som i Wicanderska villan Lusthusporten på Södra Djurgården (ombyggnad, 1898). Även: Gustaf Adolfskyrkan 1891-92. Johannes folkskolan(1890-91) och Stefanskyrkan (1900-04).
Carl Oscar Lundberg (1837-1900)
Byggmästare född i Västmanland. C O Lundberg kom till Stockholm som 18-årig snickarlärling 1856 men började redan efter några år att köpa och sälja tomter. Merparten av objekten var belägna på Ladugårdslandet som stod inför att omdanas till det förnäma Östermalm  Byggmästare som förvaltade husen i egen regi och hade en lojal stam av yrkesskickliga arbetare knuten till sig. 
Erik Lallerstedt (1864–1955) Arkitekt, professor vid Tekniska högskolan i Stockholm 1907–29. Han intog en framträdande position i svensk arkitektur under 1900-talets första decennier: Kungsholms församlingshus (1901-02), Matteuskyrkan (1901-03), Försäkringsbolaget Trygg (1906–09) Tekniska högskolan (1914–40), Norrtullsgatan 2-6 (1925-26) Posthuset på Fridhemsgatan (1938-39) m.m.
 
Georg A Nilsson (1871-1949) arkitekt. efter sitt genombrottsarbete Matteus Folkskola i Stockholm 1899-1901, en modern pionjärbyggnad intog han i 30 år en ledande roll som skolarkitekt. bland hans övriga arbeten märks Regeringsgatan 9 från 1911-12  
Byggnadsfirman Kreuger & Toll. Startades 1908 av Ivar Kreuger och ingenjören Paul Toll. Specialiserad på konstruktioner utförda i armerad betong. Till byggnadsföretagets mer prestigefyllda projekt hörde byggandet av  Myrstedtshuset på Kungsgatan 1908-10, Stockholms olympiastadion 1911–12 och NK-varuhuset 1913–14.
 

Uppdaterat 2021-12-18
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum